Uvva...

En sån där dag då jag ofrånkomligen känner mig ynklig. Var snäll mot mig idag....

Men detta ska botas lite senare med hjälp av Sarah och shopping. Shopping gör människan glad, eller är det bara jag? Blev lite lycklig igår också när jag fick veta att mitt fiiina märke är på väg. Vet precis vart jag vill ha det. Men jag tror pojken fick en liten chock när han hörde vart jag ville ha det... "Ska du inte ha det på overrallen??? " *chockat tonfall*

Idag är det dags för lite självplågeri igen.... Jag talar självklart om Idrisi. Sällan jag har fallit ihop i tårar för att något känns så svårt men det gör det här.

Kort idag, mera sen?

Eldfågeln säger See Yaaaa!

Julsittning och lite flytt,

Fruktansvärt lyckad julsittning igår tyckte jag, några mindre störningsmoment och lite kaos men annars extremt kul. Dansade mig helsvettig och alldeles lycklig. Dansade mig till en astma-attack också men det är en halt annan sak. Sen lyckades jag göra bort mig på ett så infernaliskt, idiotiskt, chick-flick-sätt. Det var så tragiskt att det inte gick att göra något annat än att skratta åt det. Konversation:

-Du det är en sak jag tänkt fråga dig?
-Ja?
-Den där killen i randig tröja, jag tycker ni är rätt lika i ansiktet?
-Ja vi kanske är släkt? (tror jag att han sa i alla fall, musiken var hög.)
-Jaha! Är ni släkt?
-Eh nej det är vi inte.
-Synd det hade varit roligt.
-Jaha, tycker du han är rolig?
-Nej, jag sa...
-Tycker du att jag är rolig?
-NEJ!
-Så du tycker inte jag är rolig?
-Nej! Alltså, jag menar om någon bad mig beskriva dig så skulle jag inte säga att du var rolig.
*tysta fruktansvärda två och en halv sekund när jag fattar vad jag just sa*
-Nej!! Jag menar inte att du inte är rolig... Jag menar....! Du är rolig, eller men fan...

Efter det gick samtalets motpol där ifrån... Fruktansvärt pinsamt, men hilarious! Jag kunde inte sluta skratta imorse när jag kom ihåg incidenten.


Fast sen när jag kom upp så slutade jag skratta och önskade att jag kunde flytta här ifrån. Förr så var det så i det här huset att när någon skulle ha fest så städade man upp sitt skit i allrummet innan och igengäld så städade de som hade festen dagen efter. Jag kommer ihåg en incident när vi hade varit på en fest här och blev väckta vid nio dagen efter för att någon tyckte att vi skulle städa efter en fest som vi inte ens hade arrangerat. Jag fick panikstäda innan festen vi hade i onsdags så jag satte upp en lite sur lapp på dörren till allrummet. Slutade med att jag blev kallad Luther och ombedd att sluta gnälla. Tycker nog att det är vanligt folkvett att städa upp sitt stök i ett allrum om man har drällt ner och någon ska ha fest där efter. Jag vill ha en lägenhet!

Eldfågeln tar det som en komplimang att bli kallad Luther, han stod upp för det som var fel och vågade gifta sig med sin älskade trots att den korrupta kyrkan sa nej. Uddlös förolämpning.

Och jag vill bara gråta och gråta och gråta...

Blod är tjockare än vatten.

Efter en dag av både glädjeämnen och sorger så kommer man hem. Man får paket med brorsans julklapp och läser en skitläskig bok. En bok som får en att stelna, och man önskar att något kunde bryta transen men man vill inte göra det själv. Varje oväntat ljud gör att man hoppar till. Man önskar att man kunde sluta läsa men likt gamar som ser på en bilolycka så kan man inte vända bort blicken. Jag har sällan känt mig så fruktansvärt rädd någon gång. Men jag är lika rädd som fascinerad. Jag älskar spökhistorier. Tyvärr så gör de mig också mentalt ostabil. Jag lockas eftersom det är skönt att släppa taget men då får man ju ta följderna också.

Sen var det Gotark-möte. Inte bra att vara mentalt ostabil på Gotark-möte. Erika blir Erika, fjorton år. Och ledsen. För att hon tar åt sig, för att hon känner det som att hon inte har någon meningsfull uppgift och när hon erbjuder sig att hjälpa till så vill ingen ta hjälpen. Hon blir så ledsen när saker inte görs på rätt sätt. Politik är inte hennes grej. Hon vill bara göra nåt meningsfullt.

När jag kommer hem så ringer Pappa. Häver bara ur mig allt som känns, som bränns och som gör ont. Och Pappa förstår och lyssnar och är min pappa. Pappa berättar historier om liknande saker som hänt honom för att det ska kännas bättre. Vi är rätt lika på så sätt, jag berättar också historier när jag upplevt nåt liknande men när pappas historier får mig att känna mig bättre så känner jag mig bara som att folk tycker att jag försöker vara värst när jag berättar mina. Sen när jag har berättat allt och han har fått mig att känna mig bättre och jag är riktigt tårögd, då kommer droppen som nästan(Jag väntade med att böla tills efteråt) får bägaren att rinna över. Han gav lillebror en dator i julklapp som kostade 8-9-tusen. Sen tyckte han att det var orättvist mot mig så han hade satt in pengar som motsvarade ungefär det och så tyckte han att jag fick köpa något jag ville ha i julklapp för de pengarna. Jag har inte ens vågat kolla hur mycket han har satt in.

Jag blev så glad och så lessen på samma gång, jag har inte ens vågat titta hur mycket det är. Men Pappa har inte så mycket pengar. Det är så konstigt att vara så lessen och bli så glad sen. Man vill bara gråta och gråta och gråta. Det är så min Pappa. Han är helt otrolig på att göra sånt här, man blir så förvånad och glad och så rörd.

Eldfågeln säger: Lik pappa men inte lika underbar...

Eldfödd.

Hon är den eldfödda. Varken mindre, varken mer. Född i eld, väckt av en gnista. Kolbiten var bara början, tändstickan var en fortsättning. Ett flammande gnistrande löfte om något mer. Att något förutom detta kunde finnas. Hon minns vagt, som om det hänt i en dröm hur flamman närmade sig kolbiten. En tindrande känsla innan kolet tog eld. Värmen födde henne och närde henne tills hon kunde frigöra sig helt. En rörelse, så gott som omärklig innan hon exploderar i gnistor. Sedan glädje. Glädje över såna armar som rör sig smidigt mot himlen, glädje över såna ben som rör sig fort, fort över den glödande kolbädden. Glädjen över att få dansa. Hennes hår räcker ned till vaderna, men just nu flyger det. Lätt som en vind mot hennes axlar och hon måste skaka det ur ansiktet. Hon är den eldfödda, som dansar i natten med glödande steg.


Eldfågeln säger: Ibland måste jag bara få skriva.

Yaaaaawn!!!

Mm, här har inte mycket hänt på ett tag. Tycker egentligen inte att det händer mycket över huvud taget nu för tiden men det blir väl så på hösten kanske. Är ganska nöjd över det faktiskt.

Klev upp ruskigt tidigt imorse, för att gå ner på skolan och prata med diverse lärare om diverse saker. Fann mig ha en halvtimme för mig själv innan jag skulle gå så jag såg till att utnyttja den väl. Det vill säga jag dansade framför spegeln, fjollade på där och var lycklig för mig själv när Annie kom in genom dörren. Damn these headphones... Lite pinsamt sådär, tror hon kan ha sett mina shakira-inspirerade moves. Men man har inte roligare än man gör sig.

Älskar mina nya vinterstövlar, de ger mig längre ben, sexigare steg och par centimeter extra på höjden också... Man kan inte köpa lycka säger de... I say: Pffffft... Såna människor har aldrig köpt ett par nya stövlar.

Kilade ner på skolan i optimistisk anda, nu skulle det ordnas och fixas så jag kunde känna mig duktig ett tag. Men nej, Gustav var inte där så någon hemtenta blev det inte fråga om. Helene och Paul var inte där så jag kunde inte prata med dem heller. Så nu sitter jag här till halv ett utan att ha något att göra. Eller ja, jag kunde ju gå till biblioteket och läsa bronsåldersavsnittet i arkeologi i norden, litteraturstudier är ju alltid bra. *suckar*

Nepp, ska mejla Helene först och sen biblioteka...

Eldfågeln säger: Don´t dance with the door open...

I love you, whoever you would have been...

Om är ordet, om jag inte hade fattat ett beslut med Nisse för ca nio månader sen. Om jag inte gått till doktorn, om jag inte tagit pillren. Om jag inte ätit giftet, "de förbjudna örterna". Om är ordet. Jag hade haft en stor mage nu, kanske till och med en baby. Ett annat liv, något stadigt att hålla fast vid. Något som aldrig försvunnit för vad jag än hade gjort så hade det varit mitt barn. Ett knyte av villkorslös kärlek och ett enormt ansvar. Hur hade mitt liv sett ut? Hade jag varit lyckligare? Bättre? En bättre människa, en sämre människa? Jag kommer aldrig att få veta. Jag ångrar ingenting, men jag kommer alltid att undra. Hur det varit med en baby.

Jag älskar den här låten, det är som om jag berättat hur det kändes för någon och dom hade skrivit låten om mig.

Eldfågeln säger ingenting idag, hon lyssnar på Flipsyde.

"Happy Birthday...so make a wish

Verse 1:
Please accept my apologies, wonder what would have been
Would you've been a little angel or an angel of sin?
Tom-boy running around, hanging with all the guys.
Or a little tough boy with beautiful brown eyes?
I payed for the murder before they determined the sex
Choosing our life over your life meant your death
And you never got'a chance to even open your eyes
Sometimes I wonder as a fetus if you faught for your life?
Would you have been a little genius in love with math?
Would you have played in your school clothes and made me mad?
Would you have been a little rapper like your papa da Piper?
Would you have made me quit smokin' by finding one of my lighters?
I wonder about your skintone and shape of your nose?
And the way you would have laughed and talked fast or slow?
Think about it every year, so I picked up a pen
Happy birthday, love you whoever you woulda been
Happy birthday...

Chorus:
what  I thought was a dream (make a wish)
Was as real as it seemed (happy birthday)
What I thought was a dream (make a wish)
Was as real as it seemed

I made a mistake!

Verse 2:
I've got a millon excuses to why you died
Bet the people got their own reasons for homicide
Who's to say it woulda worked, and who's to say it wouldn't have?
I was young and strugglin' but old enough to be your dad
The fear of being my father has never disappeared
Pondering frequently while I'm sippin' on my beer
My vision of a family was artificial and fake
So when it came time to create I made a mistake
Now you've got a little brother maybe he's really you?
Maybe you really forgave us knowin' we was confused?
Maybe everytime that he smiles it's you proudly knowin' that your father's doin' the right thing now?
I never tell a woman what to do with her body
But if she don't love children then we can't party
Think about it every year, so I picked up a pen
Happy birthday, love you whoever you woulda been
Happy birthday...

Chorus:
What I thought was a dream (make a wish)
Was as real as it seemed (happy birthday)
What I thought was a dream (yeah, make a wish)
Was as real as it seemed

I made a mistake!

And from the heavens to the womb to the heavens again
From the endin' to the endin', never got to begin
Maybe one day we could meet face to face?
In a place without time and space
Happy birthday...

From the heavens to the womb to the heavens again
From the endin' to the endin', never got to begin
Maybe one day we could meet face to face?
In a place without time and space

Happy birthday...

Chorus:
What I thought was a dream (make a wish)
Was as real as it seemed (happy birthday)
What I thought was a dream (make a wish)
Was as real as it seemed

I made a mistake...!"

//Flipsyde feat. Piper

Gråkvällar...

Har en sån nu. En kväll när man är deprimerad på ett sånt sätt att det nästan känns magiskt. En sån depression har man inte ofta och tur är väl det. För trots att man är deppad på ett sätt som man nästan mår bra av så är det för att man känner att man inte kan göra något åt det. Tentan går långsamt, lägenheten är skitig, råttorna ruttnar snart bort i buren och jag har bara ätit en gång idag.

Men saker går bra också, klänningen är snart färdig, julklapparna på väg, jag har bär att ha på glassen och det är Miami Ink på tv´n ikväll.

Gotarks årsmöte gick förhållandevis bra. Massa drama men det slutade lyckligt, någon på alla poster, Nisse som ordförande, jag som kvalitetsutskott. Otroligt rolig sittning eftert, eller för oss i alla fall. Bordet längst ner kunde inte ha varit tråkigare men man har inte roligare än man gör sig.

Och jag blir så lessen när jag vet att nån annan inte mår bra, så maktlös eftersom jag vill hjälpa men att lära sig klara av sig själv är ett heltidsjobb. Vem är jag att ge någon annan råd när jag inte kan klara att ge mig själv råd liksom. Försöker balansera de trasiga stunderna med de bättre. Jag blir allt bättre på det, de trasiga blir allt färre. Har ett tag kvar bara... Känner tydligt att jag måste klara av det själv.

Eldfågeln har talat...

You´ve got the keys, SO SHUT UP AND DRIVE!!!

Idag är en sån där dag när jag mår såå bra! Klev upp tidigt och satte mig att vänta på doktorns samtal. När jag ändå satt där vid åttatiden så kom jag på att jag kanske skulle göra lite hemtenta. Så det gjorde jag, det är obegripligt att jag skjuter allting framför mig när jag mår så bra av att göra det. Det är såna här dagar när jag är allldeles lycklig på grund av småsaker som jag verkligen älskar livet. Varför spenderar man så mycket tid på ånger, ångest, nedvärderande tankar osv. när det är så omstörtande härligt att leva? Jag vill alltid vara glad.

Lev människor! Har man haft turen att födas till den här underbara världen så kan man ju lika gärna dra nytta av alla glädjeämnen som finns. Det är så underbart när det regnar, att mysa med choklad och en film. Det är så underbart med solsken för då kan man promenera och titta på allt som ser så mycket bättre ut i solksken. Till och med alkisarna på torget glänser lite extra vid sol. Det är så underbart med råttorna för dom har så mjuk päls och blir så glada när jag kommer till buren. Det är så underbart med musik, man vill bara dansa, sjunga, skratta, gråta, drömma, sova och skapa. Det är så underbart med mat, det smakar så gott på tungan och man blir så mätt i magen. Det är så underbart med föräldrar, just när man gett upp så kommer dom och hälsar på en. Livet är så underbart, lev det nu!

Eldfågeln säger there´s life, then there´s death. Live the shit out of this one!

Lite bowling och lite latdag...

Bowlade igår och yours truly slog en strike! Andra gången jag bowlar. Leendet gick inte att stoppa. Det är härligt att vara bra på nåt.

Idag har det varit en lat dag. Jag har gått upp och ätit en bra frukost, tittat på 1408 som var ok men slutade vara skrämmande efter halva filmen(synd på en sån upptrappning), gjort det jag kunnat på tentan. Suttit på msn lite också.

Tänker nog inte gå på munken ikväll. Har inget annat att göra men munken är inte mitt favoritställe. På nåt sätt känner jag ändå för att stanna hemma och sy klart klänningen. Äta hämtmat också kanske... =D

Eldfågeln säger hemmakväll is the shit.

Insikter.

Hur bra man än har det så går det inte att undvika att man blir lessen ibland. Jag förstår det och jag kan hantera det för det mesta. Att skaffa sig ett skal är i viss mån nödvändigt men samtidigt är det dumt att ha det här skalet på hela tiden. Man blir kall, som en isbit på vintern. Det luriga är, har jag lärt mig nu, att släppa på skalet ibland. Att välja sina öppna dagar. Skalet kan få åka på fort som fan ibland. Men det måste också åka ner ibland. Man måste släppa taget. Det är det jag håller på att lära mig nu. Släppa taget.

Nisse, jag vet att du läser det här och jag vet att du blir orolig och jag VET att jag kommer få gå igenom tjugo frågor om mitt mentaltillstånd sen. Men, det gör inget för du älskar mig och det är din skyldighet(och ditt privilegium) att oroa dig för mig. Precis som jag oroar mig för dig.


Jag ska bowla ikväll. Har en del att nå upp till, första och enda gången var jag rätt duktig. Åtminstone överraskade jag mig själv.

Eldfågeln säger Strike!

You make me so hot!

Jag var hos Kaj och tittade på film igår, därav titeln. Inte för Kaj alltså utan för filmen vi såg. Har nämligen alltså aldrig sett "The Rocky Horror Picture show." För mig som är en sucker för cabaret, korsetter och bra musikal-musik blev det nästan för mycket till sist. Frank n´Further for the win säger jag bara, han kan komma till min säng när som helst. Han måste bara ta sig förbi Nisse först.

Kikade också på Disturbia för andra gången och den var lika bra som första gången. Den ska finnas i min hylla sen.

Eldfågeln säger jag bloggar vidare sen eftersom jag måste gå ut nu.

Maddes födelsedag...

Småkul igår, gjorde tårta med Nisse åt Madde och sen var det förfest där. Pratade med folk och hade trevligt. drack tre öl som inte tog(tyckte jag) så drack jag två till... Bad indeed.

Men jag var glad och kände att jag hade en kul kväll så det blev Rindi med. Spelade biljard och pratade med trevligt folk (tyckte jag).

Sen skulle vi hem och det sprack på Nisses svartsjuka. Jag blev gnistrande arg på en halv sekund och gick så fort uppför Hästbacken att idag har jag träningsvärk i knäna. Men vi förlät varann imorse. Mådde bra imorse men det var nog för att jag var lite full fortfarande för när vi hade varit och handlat med Sirie och kom hem så blev jag tvärdålig. Fick så ont i huvudet att jag trodde skallen skulle spricka i nacken och ögonen rinna ut genom ögonhålorna. Jag hade så ont att jag trodde jag skulle kräkas till slut. Men panodil och lite sömn tog hand om det.

Älsklingen Nisse har drabbats av valpfebern, måste vara jag som smittat honom eftersom jag lidit av den själv i större delen av mitt liv. Men det är trevligt, han sitter och tittar på valpbilder hela tiden och jag får titta med. Tror att Ladys ankomst efter jul kan ha nåt med saken att göra...

Eldfågeln säger Grattis Madde!

Vidare...

Den här dagen skulle ägnas åt nyttigheter var det meningen. Alltså läsning av litteratur, sömnad av den stackars försummade klänningen och skrivning av förra hemtentan. Men istället har jag legat på rygg och tittat på tv hela dan. Eller ja, jag har ju vikt lite tvätt och ätit fiskpinnar men annars har det varit en dag av absolut obefläckad lathet.

Det är det här som skrämmer mig:
Jag bryr mig inte, inte ens om jag ser verkligheten i ögonen. Det vill säga att det är dåååligt att inte lämna in sina uppgifter i tid. Jag kan bli av med studielånen, för att inte tala om den ångest jag kommer att ha när verkligheten hinner ikapp mig.
Det konstiga är att jag brukar ha ångest redan nu i vanliga fall och det har jag inte.

Eldfågeln säger ´til we meet again.

Eldfågeln har landat!

Efter långt om länge så har jag äntligen sällat mig till den ständigt växande skaran som bloggar. Jag är tjejen som är runt tjugo och något, halkade in på arkeologi-programmet på Gotlands högskola på ett bananskal och försöker trivas så gott jag kan. Det är för det mesta väldigt lätt.

Jag identifierar mig med fenixar eftersom de alltid kommer tillbaka, därför Eldfågel.

Just nu så:
Syr jag min första medeltidsklänning. Ett måste om man bor på Gotland och tänker gå på medeltidsveckan.

Lyssnar jag på ljudet från tv´n.

Tycker jag lite synd om mig själv eftersom jag har symptom på urinvägsinfektion och har tid hos farbror doktorn imorrn.


Eldfågeln säger över och ut.