Och jag vill bara gråta och gråta och gråta...

Blod är tjockare än vatten.

Efter en dag av både glädjeämnen och sorger så kommer man hem. Man får paket med brorsans julklapp och läser en skitläskig bok. En bok som får en att stelna, och man önskar att något kunde bryta transen men man vill inte göra det själv. Varje oväntat ljud gör att man hoppar till. Man önskar att man kunde sluta läsa men likt gamar som ser på en bilolycka så kan man inte vända bort blicken. Jag har sällan känt mig så fruktansvärt rädd någon gång. Men jag är lika rädd som fascinerad. Jag älskar spökhistorier. Tyvärr så gör de mig också mentalt ostabil. Jag lockas eftersom det är skönt att släppa taget men då får man ju ta följderna också.

Sen var det Gotark-möte. Inte bra att vara mentalt ostabil på Gotark-möte. Erika blir Erika, fjorton år. Och ledsen. För att hon tar åt sig, för att hon känner det som att hon inte har någon meningsfull uppgift och när hon erbjuder sig att hjälpa till så vill ingen ta hjälpen. Hon blir så ledsen när saker inte görs på rätt sätt. Politik är inte hennes grej. Hon vill bara göra nåt meningsfullt.

När jag kommer hem så ringer Pappa. Häver bara ur mig allt som känns, som bränns och som gör ont. Och Pappa förstår och lyssnar och är min pappa. Pappa berättar historier om liknande saker som hänt honom för att det ska kännas bättre. Vi är rätt lika på så sätt, jag berättar också historier när jag upplevt nåt liknande men när pappas historier får mig att känna mig bättre så känner jag mig bara som att folk tycker att jag försöker vara värst när jag berättar mina. Sen när jag har berättat allt och han har fått mig att känna mig bättre och jag är riktigt tårögd, då kommer droppen som nästan(Jag väntade med att böla tills efteråt) får bägaren att rinna över. Han gav lillebror en dator i julklapp som kostade 8-9-tusen. Sen tyckte han att det var orättvist mot mig så han hade satt in pengar som motsvarade ungefär det och så tyckte han att jag fick köpa något jag ville ha i julklapp för de pengarna. Jag har inte ens vågat kolla hur mycket han har satt in.

Jag blev så glad och så lessen på samma gång, jag har inte ens vågat titta hur mycket det är. Men Pappa har inte så mycket pengar. Det är så konstigt att vara så lessen och bli så glad sen. Man vill bara gråta och gråta och gråta. Det är så min Pappa. Han är helt otrolig på att göra sånt här, man blir så förvånad och glad och så rörd.

Eldfågeln säger: Lik pappa men inte lika underbar...

Eldfödd.

Hon är den eldfödda. Varken mindre, varken mer. Född i eld, väckt av en gnista. Kolbiten var bara början, tändstickan var en fortsättning. Ett flammande gnistrande löfte om något mer. Att något förutom detta kunde finnas. Hon minns vagt, som om det hänt i en dröm hur flamman närmade sig kolbiten. En tindrande känsla innan kolet tog eld. Värmen födde henne och närde henne tills hon kunde frigöra sig helt. En rörelse, så gott som omärklig innan hon exploderar i gnistor. Sedan glädje. Glädje över såna armar som rör sig smidigt mot himlen, glädje över såna ben som rör sig fort, fort över den glödande kolbädden. Glädjen över att få dansa. Hennes hår räcker ned till vaderna, men just nu flyger det. Lätt som en vind mot hennes axlar och hon måste skaka det ur ansiktet. Hon är den eldfödda, som dansar i natten med glödande steg.


Eldfågeln säger: Ibland måste jag bara få skriva.

Yaaaaawn!!!

Mm, här har inte mycket hänt på ett tag. Tycker egentligen inte att det händer mycket över huvud taget nu för tiden men det blir väl så på hösten kanske. Är ganska nöjd över det faktiskt.

Klev upp ruskigt tidigt imorse, för att gå ner på skolan och prata med diverse lärare om diverse saker. Fann mig ha en halvtimme för mig själv innan jag skulle gå så jag såg till att utnyttja den väl. Det vill säga jag dansade framför spegeln, fjollade på där och var lycklig för mig själv när Annie kom in genom dörren. Damn these headphones... Lite pinsamt sådär, tror hon kan ha sett mina shakira-inspirerade moves. Men man har inte roligare än man gör sig.

Älskar mina nya vinterstövlar, de ger mig längre ben, sexigare steg och par centimeter extra på höjden också... Man kan inte köpa lycka säger de... I say: Pffffft... Såna människor har aldrig köpt ett par nya stövlar.

Kilade ner på skolan i optimistisk anda, nu skulle det ordnas och fixas så jag kunde känna mig duktig ett tag. Men nej, Gustav var inte där så någon hemtenta blev det inte fråga om. Helene och Paul var inte där så jag kunde inte prata med dem heller. Så nu sitter jag här till halv ett utan att ha något att göra. Eller ja, jag kunde ju gå till biblioteket och läsa bronsåldersavsnittet i arkeologi i norden, litteraturstudier är ju alltid bra. *suckar*

Nepp, ska mejla Helene först och sen biblioteka...

Eldfågeln säger: Don´t dance with the door open...

I love you, whoever you would have been...

Om är ordet, om jag inte hade fattat ett beslut med Nisse för ca nio månader sen. Om jag inte gått till doktorn, om jag inte tagit pillren. Om jag inte ätit giftet, "de förbjudna örterna". Om är ordet. Jag hade haft en stor mage nu, kanske till och med en baby. Ett annat liv, något stadigt att hålla fast vid. Något som aldrig försvunnit för vad jag än hade gjort så hade det varit mitt barn. Ett knyte av villkorslös kärlek och ett enormt ansvar. Hur hade mitt liv sett ut? Hade jag varit lyckligare? Bättre? En bättre människa, en sämre människa? Jag kommer aldrig att få veta. Jag ångrar ingenting, men jag kommer alltid att undra. Hur det varit med en baby.

Jag älskar den här låten, det är som om jag berättat hur det kändes för någon och dom hade skrivit låten om mig.

Eldfågeln säger ingenting idag, hon lyssnar på Flipsyde.

"Happy Birthday...so make a wish

Verse 1:
Please accept my apologies, wonder what would have been
Would you've been a little angel or an angel of sin?
Tom-boy running around, hanging with all the guys.
Or a little tough boy with beautiful brown eyes?
I payed for the murder before they determined the sex
Choosing our life over your life meant your death
And you never got'a chance to even open your eyes
Sometimes I wonder as a fetus if you faught for your life?
Would you have been a little genius in love with math?
Would you have played in your school clothes and made me mad?
Would you have been a little rapper like your papa da Piper?
Would you have made me quit smokin' by finding one of my lighters?
I wonder about your skintone and shape of your nose?
And the way you would have laughed and talked fast or slow?
Think about it every year, so I picked up a pen
Happy birthday, love you whoever you woulda been
Happy birthday...

Chorus:
what  I thought was a dream (make a wish)
Was as real as it seemed (happy birthday)
What I thought was a dream (make a wish)
Was as real as it seemed

I made a mistake!

Verse 2:
I've got a millon excuses to why you died
Bet the people got their own reasons for homicide
Who's to say it woulda worked, and who's to say it wouldn't have?
I was young and strugglin' but old enough to be your dad
The fear of being my father has never disappeared
Pondering frequently while I'm sippin' on my beer
My vision of a family was artificial and fake
So when it came time to create I made a mistake
Now you've got a little brother maybe he's really you?
Maybe you really forgave us knowin' we was confused?
Maybe everytime that he smiles it's you proudly knowin' that your father's doin' the right thing now?
I never tell a woman what to do with her body
But if she don't love children then we can't party
Think about it every year, so I picked up a pen
Happy birthday, love you whoever you woulda been
Happy birthday...

Chorus:
What I thought was a dream (make a wish)
Was as real as it seemed (happy birthday)
What I thought was a dream (yeah, make a wish)
Was as real as it seemed

I made a mistake!

And from the heavens to the womb to the heavens again
From the endin' to the endin', never got to begin
Maybe one day we could meet face to face?
In a place without time and space
Happy birthday...

From the heavens to the womb to the heavens again
From the endin' to the endin', never got to begin
Maybe one day we could meet face to face?
In a place without time and space

Happy birthday...

Chorus:
What I thought was a dream (make a wish)
Was as real as it seemed (happy birthday)
What I thought was a dream (make a wish)
Was as real as it seemed

I made a mistake...!"

//Flipsyde feat. Piper

Gråkvällar...

Har en sån nu. En kväll när man är deprimerad på ett sånt sätt att det nästan känns magiskt. En sån depression har man inte ofta och tur är väl det. För trots att man är deppad på ett sätt som man nästan mår bra av så är det för att man känner att man inte kan göra något åt det. Tentan går långsamt, lägenheten är skitig, råttorna ruttnar snart bort i buren och jag har bara ätit en gång idag.

Men saker går bra också, klänningen är snart färdig, julklapparna på väg, jag har bär att ha på glassen och det är Miami Ink på tv´n ikväll.

Gotarks årsmöte gick förhållandevis bra. Massa drama men det slutade lyckligt, någon på alla poster, Nisse som ordförande, jag som kvalitetsutskott. Otroligt rolig sittning eftert, eller för oss i alla fall. Bordet längst ner kunde inte ha varit tråkigare men man har inte roligare än man gör sig.

Och jag blir så lessen när jag vet att nån annan inte mår bra, så maktlös eftersom jag vill hjälpa men att lära sig klara av sig själv är ett heltidsjobb. Vem är jag att ge någon annan råd när jag inte kan klara att ge mig själv råd liksom. Försöker balansera de trasiga stunderna med de bättre. Jag blir allt bättre på det, de trasiga blir allt färre. Har ett tag kvar bara... Känner tydligt att jag måste klara av det själv.

Eldfågeln har talat...