Och jag vill bara gråta och gråta och gråta...

Blod är tjockare än vatten.

Efter en dag av både glädjeämnen och sorger så kommer man hem. Man får paket med brorsans julklapp och läser en skitläskig bok. En bok som får en att stelna, och man önskar att något kunde bryta transen men man vill inte göra det själv. Varje oväntat ljud gör att man hoppar till. Man önskar att man kunde sluta läsa men likt gamar som ser på en bilolycka så kan man inte vända bort blicken. Jag har sällan känt mig så fruktansvärt rädd någon gång. Men jag är lika rädd som fascinerad. Jag älskar spökhistorier. Tyvärr så gör de mig också mentalt ostabil. Jag lockas eftersom det är skönt att släppa taget men då får man ju ta följderna också.

Sen var det Gotark-möte. Inte bra att vara mentalt ostabil på Gotark-möte. Erika blir Erika, fjorton år. Och ledsen. För att hon tar åt sig, för att hon känner det som att hon inte har någon meningsfull uppgift och när hon erbjuder sig att hjälpa till så vill ingen ta hjälpen. Hon blir så ledsen när saker inte görs på rätt sätt. Politik är inte hennes grej. Hon vill bara göra nåt meningsfullt.

När jag kommer hem så ringer Pappa. Häver bara ur mig allt som känns, som bränns och som gör ont. Och Pappa förstår och lyssnar och är min pappa. Pappa berättar historier om liknande saker som hänt honom för att det ska kännas bättre. Vi är rätt lika på så sätt, jag berättar också historier när jag upplevt nåt liknande men när pappas historier får mig att känna mig bättre så känner jag mig bara som att folk tycker att jag försöker vara värst när jag berättar mina. Sen när jag har berättat allt och han har fått mig att känna mig bättre och jag är riktigt tårögd, då kommer droppen som nästan(Jag väntade med att böla tills efteråt) får bägaren att rinna över. Han gav lillebror en dator i julklapp som kostade 8-9-tusen. Sen tyckte han att det var orättvist mot mig så han hade satt in pengar som motsvarade ungefär det och så tyckte han att jag fick köpa något jag ville ha i julklapp för de pengarna. Jag har inte ens vågat kolla hur mycket han har satt in.

Jag blev så glad och så lessen på samma gång, jag har inte ens vågat titta hur mycket det är. Men Pappa har inte så mycket pengar. Det är så konstigt att vara så lessen och bli så glad sen. Man vill bara gråta och gråta och gråta. Det är så min Pappa. Han är helt otrolig på att göra sånt här, man blir så förvånad och glad och så rörd.

Eldfågeln säger: Lik pappa men inte lika underbar...