Kullamannen och ångest.

Sitter hemma vid datorn och gör mitt bästa för att kämpa ner ångesten. Har inte de värsta symptomen men de jag har räcker gott och väl. Ingen risk för panikångest i alla fall och det är skönt. Men ändå. Allting är liksom för ljust och för tydligt. Hjärtat dunkar, halsen känns torr, lite yr och magkatarren är i gång med full styrka...

Livet är underbart...

Men men, magkatarren ska jag förhoppningsvis få piller för idag och resten ordnar sig det med. I sinom tid. Men det är så jobbigt. Så oerhört påfrestande att stå emot, Jag trodde jag skulle klara mig längre men var tvungen att ringa Helena idag. Önskar att min kropp ville bestämma sig. Just nu svettas jag men om ett tag kommer jag att frysa igen.

men under tiden tittar jag på Kullamannen och koncentrerar mig.

Två vita, två blå...