Rötter

Gotland är mitt hem och min plats. Jag passar in här, jag är en av de rätta pusselbitarna. Men det kan inte hjälpas att man längtar hem ibland. Hemma är Jämtland, med snön. I Jämtland finns Fröken Espwall, Pappa, skotrar, hundarna, mitt inpyrda hus, mitt stökiga rum, min sköna säng, extramormor Janne och Jonsgård, fiket på Simonson, alla volvoraggarna och vilda hemmafester. Det är ett vilt landskap men hemma brinner ändå en trygg eld. Det är långsamma färder genom snön under stjärnhimlen och norrskenet. Jag är stolt över att vara Jamtlannstöus, hur kan man vara annat? Speciellt när den här låten finns.


1.
Hu e vänslein å snäll,
hu e mjuk som en fäll,
hu ha auga som vårhämeln klar.
Der e'n växt å statur,
som på'n fineste brur,
om je väl ut e praktexemplar.
Nä, de finns inga finar e varels
än e rektu e jamtlannstaus!
Hu e ränt makalauste va håttu å innela rar!
2.
Inger syssln känns tong,
för hu kvitter å sjong.
Väla lättn för - trallallala.
Hu e ständut glavér,
hårre tokut de ber;
si de kan ju int allten gå bra.
Nä de finns int glaverar e varels
än e rektu e jamtlannstaus!
Hu e ränt makalausti va lättlive, munter å gla!
3.
Hort hu vev, hell hu spinn,
er'a snärsp som en vinn;
de gå unna i fjös å i kök.
Å hu sväng se så lätt,
hu gär allting så nätt.
De e'n fägn blott si hennes stök.
Nä, de finns int e hurtigar varels
än e rektu e jamtlannstaus!
Hu e ränt makalaus ti va rask, ti va hännu å tök!
4.
Der e liv, der e lust,
men så noga å just:
hu går aller för långt på nån väj.
Skull'e allvåru bli,
tys'n allt gäckeri:
hennes ja de e bergfast som nej.
Nä, de finns int pålitlejar varels
än e rektu e jamtlannstaus!
Hu e ränt makalausti va oppriktu, trofast å grei!
5.
Hennes fegring står pall
sän ongdomen e all;
hu ha hjärtrot som ständut består.
Blir'a maka å mor,
int e stöv hu förlor;
hu vål finar mä sölver ti hår.
Nä, de finns int e trivlejar varels
än e rektu e jamtlannstaus!
Hu gjett va makalaus -för hu blömster i hunrede år!

Fan vad bra vi är!