Sann mot sig själv, kognitiv beteendeterapi.

Helena säger att jag måste förstå att det inte bara finns en sanning. Det finns min sanning och så finns det din sanning och så finns objektiviteten. Objektiviteten talar bara om exakt vad som hände, men hur vi uppfattar det som händer är upp till oss själva. Det viktigaste är att vara sann mot sig själv men att förstå att det även finns andra sanningar.

Helena säger att jag måste släppa taget om min pappa, att jag inte kan ta hand om honom längre. Han klarar sig själv. Det är ALLTID fel om ett barn måste ta hand om sina föräldrar. Jag har ett eget liv nu, visst ska jag hjälpa honom men jag måste kunna sätta en gräns för hur mycket. Jag kan inte känna skuld för att jag inte kan vara hans förälder.

Helena säger att jag inte kan låta min mamma skuldbelägga mig. Hon säger att välmenta ord kan såra men att jag måste se sanningen bakom orden. Jag är nio år när min mamma säger: Kommer du att ta hand om mig om jag blir sådär när jag blir gammal? Den gamla kvinnan i sängen rosslar och kan inte röra sig. Vad mamma egentligen menar är: Älskar du mig Erika? Den nioåriga jag säger: Javisst Mamma...

Helenas röst är mjuk och varm som en kofta, vad säger Helena när jag berättar om aborten? Ska jag berätta alls?

Någonstans på vägen från barn till vuxen har jag tappat bort mig själv. Kognitiv beteendeterapi ska hjälpa mig att hitta den jag är igen. Det är inte svårare, definitivt inte enklare än så.